enileve

Det är helt otroligt hur allt
bara kan vända så snabbt.

Från att vara på glatt humör
till att någon bara sumpar det
med ett par ord.

Usch.

Det är så hemskt och känna sig heeeelt jävla utstött
och utanför.
Jag menar man vill ju vara omtyckt?

Och sen när man får höra massa skit.

Om folk som man trott på,
förlita sig på och trott man var välkommen
bland dem.

Men sen är man förihelvete inte det.

Man har varit helt jävla dum i huvudet och
blåögd som en jävel,

för sen får man höra att man tycligen inte är det.

Hur fan gick jag på det.

Hur kan jag vara så jävla dum.

Fy fan,
så jävla jobbigt.

Ibland känns det bara som om det vore bättre
att inte veta.

"För det man inte vet lider man inte av"
eller?